annaanindita

När jag gick i högstadiet så var de modernt att vara vegeterian. Vi var väl ett tjejgäng på ca 10 varav 8 skulle testa på detta. De flesta gav upp rätt så snabbt men jag fortsatte att vara det. Slutade nog aldrig äta kött för att jag tyckte synd om djuren utan mest för att jag var trött på de. Tyckte inte de var så gott med kött så de var mer en kulgrej. Men jag kunde ju inte så mkt om de här, vad man skulle äta osv. Jag var inget fan av böner och linser och fick rätt snabbt näringsbrist. Då började jag äta kyckling och fisk.

Idag 12 år senare äter jag fortfarande mestadels vegetariskt men börjar tröttna på de. Saknar inte kött så men de underlättare. Visst finns de mkt utbud idag när man går på resturang man får en komplett måltid men de känns ändå lättare om man äter kött när man går ut.  Jag har börjat äta lite kött om jag går bort o så och på jobbet slinker de ner en och anna korv. Men jag får nog fundera vidare på de där.

Vi höres!

Idag har varit en bra dag. Solen sken när jag steg upp i morse. Hör och häpna jag var ledig idag men tvingade upp mig vid 9. Skulle nämligen till körskolan och plugga teori....grymt omotiverad men klarade 2 prov till och har nu "bara" 4 kvar. 14.30 gick därifrån, hyffsat nöjd. Sen var de bara att ta itu med tvätten och sen laga mat. Så här mycket brukar jag inte få gjort när jag är ledig men nu har de fina vädret kommit och då mår jag mycket bättre.
Kanske har jag mitt körkort till sommaren. Gud vad jag hoppas ja behöver de för mitt självförtroende. Något som jag har lyckats med helt och hållet på egen hand. Visst de har tagit lite tid men jag är på god väg.

Imorgon jobbar 9-15 sen har jag körlektion 16.25 så håll er inne då ;)
Höres!

Har precis pratat med en kompis om att man alltid tycker att de är grönare på andra sidan. Jag är avundsjuk på henne för att hon går tredje terminen på socionomutbildning något som jag har inbillat mig att jag aldrig kommer att klara av. Jag lägger ribban så högt att det är dömt att misslyckas. Varför glädjas man inte istället åt det man har och åt det man har klarat? Hon är avundsjuk på mig för att jag har jobb och en lägenhet och det tycker inte jag är så speciellt. Men med tanke på hur Sverige ser ut idag så är det inte så lätt att få jobb. Det är konstigt hur människan fungerar.  Visst ska man ha mål och drömmar men när man nått ett mål så glädjas man (jag) inte speciellt länge. De finns oskrivna regler i vårt samhälle saker som man ska ha uppnåt och klarat av vid olika åldrar för att få kalla sig "normal". Varför är de då så hemskt att inte vara "normal", vem bestämmer vad som är normal och inte normalt?

Nä får fortsätta detta inlägget en annan dag. Måste sova nu ska jobba imorgon,
Höres!

Idag är jag ledig ifrån jobb. Har massa som jag borde göra men en kropp som skriker vila så de blir nog till att vila. Ska träffa Hockyfrillan sen när hon har slutat jobba. Hade tänkt att jag skulle försöka ut och springa men de e väl tanken som räknas ;).

Det märks att det är påsklov. Bestämde mig för att gå en sväng i stan innan jag började jobb igår så att jag också kunde få njuta lite av de fina vädret. Fullt med människor överallt. Vår och sommar är dom årstider som jag gillar bäst. Det är ljust länge på kvällen och jag mår mycket bättre. Blir alltid lite deprimerad på höst och vinter. Men idag när jag är ledig så är de minsann och dar ingen sol. Den lyser med sin frånvaro...suck...
Det är nog det ända som jag saknar med skolan att man inte har lov längre men de är med blandade känslor. Jag har 3 veckors semester i sommar och de skrämmer mig lite. Jag är så beroende av rutiner och att ha något att gå upp till. Så redan nu försöker jag planera lite inför min semester. Att vara ledig en dag är inte så farligt för oftast är jag så pass trött att  jag inte orkar göra något eller så har jag saker som jag måste göra men tre veckor...läskigt.

Är i valet och kvalet om jag ska plugga till hösten. Man kan ju alltid söka och sen tacka nä men jag vet inte. Känns inte riktigt som jag har råd nu när jag håller på att ta körkort sen vet jag att jag inte klarar av att ha för många bollar i luften. Hm..får nog fundera på de där....
 Höres!

Har haft en kompis som har bott här i ca 1 vecka. Även om de har varit påfrestande emellan åt så saknar jag henne enormt mycket. Att komma hem till en tyst lägenhet är inte kul. Jag är ingen ensamvarg även om jag har stort behov av egen tid. Måste kunna stänga dörren om mig och bara umgås med mig själv. Saker har funkat bättre även om de har varit grymt kämpigt. Men jag har haft sällskap och tagit mig igenom de jobbiga. Nu ska jag åter igen kämpa själv. Ja tvivlar på mig själv, fixar jag det? Jag måste fixa de för ingen annan gör de. Tänk egentligen vad lite sällskap kan göra. Jag vill att min vän och hunden ska komma tillbaka :(
Höres!